Maria Wine föddes den 8 juli 1912 i Köpenhamn och avled i Solna den 22 april 2003. Hennes namn vid födelsen var Karla Petersen. Hon hade en svår barndom och uppväxt som hon själv har beskrivit i prosaboken Man har skjutit ett lejon utgiven på Bonniers förlag 1951.
Efter att ha varit placerad på barnhemmet Jaegerspris kom hon i tioårsåldern till ett adoptivhem, där hon mer eller mindre förbjöds att läsa böcker. Hon tyckte inte om sitt riktiga namn Karla Petersen utan bytte så småningom till moderns släktnamn Wine och valde som förnamn sitt andra namn Maria i stället för Karla.
År 1936 träffade hon sin blivande make Artur Lundkvist och efter bara några månaders bekantskap gifte de sig borgerligt i Köpenhamn. Hon flyttade med Artur till Stockholm där de delade ett i starten materiellt enkelt leverne. Artur introducerade henne i Stockholms intellektuella kretsar bland författare och konstnärer. Hon var ung och vacker med en medveten stil som hon behöll livet ut, men hon var också blyg och tyst. Maria brottades som danska med det svenska språket, inte minst när hon började göra trevande försök som lyriker. Artur understödde och uppmuntrade henne och underlättade hennes arbete vid språkliga oklarheter. Maria debuterade 1942 i den litterära kalendern Horisont och utkom 1943 på Bonniers med sin första egna diktsamling Vinden ur mörkret. Sedan debuten har Maria gett ut mer än 30 diktsamlingar och prosalyriska böcker. Hennes sista diktsamling har titeln Gå på mossa och publicerades så sent som år 2001. Den ingår i boken Dikter i urval 1942-2000 utgiven på Bonniers.
Som framgår av presentationen till denna diktsamling är ”särskilt Maria Wines kärleksdikter ständigt efterfrågade. Hennes diktande som till att börja med uppehöll sig i det undermedvetna och drömmens regioner har med tiden utvecklats både till naturlyrik och till en prövande existentialistisk tankedikt om döden och skrivandet. Allt hon skriver är präglat av en stark erotisk livskänsla, en ljuskänsla med kroppen och identifierar sig med det oansenliga, med ting, djur och växter. Kvinnan i hennes dikt är både sårbar och stridbar och rör sig i spänningsfältet mellan vemod och längtan, trots och glädje”.
Inte bara Marias kärleksdikter utan också hennes djur- och naturlyriska dikter är mycket uppskattade och återkommer ständigt i den aktuella debatten. Mycket i Marias diktning hämtar sin näring ur kärlekssagan mellan henne och Artur Lundkvist – en kärlekssaga som blev en institution i det svenska kulturlivet. Arturs och Marias ”kärlekskontrakt” innefattade både beroende och frihet. Kontrahenterna vandrade delvis egna vägar men återkom alltid till den gemensamma tryggheten, en trygghet som blev särskilt märkbar i samband med att Artur den 21 oktober 1981 drabbades av en allvarlig hjärtåkomma från vilken han aldrig helt återhämtade sig. Artur Lundkvist, född den 3 mars 1906, avled i Solna den 11 december 1991.
Maria Wine mottog många litterära utmärkelser, bl a Bellmanpriset 1976 och Frödingpriset 1998. Ar 2001 tilldelades hon av regeringen professorstitel. Flera av Maria Wines dikter är tonsatta. I Lille Bror Söderlundhs samling Sånger och visor för manskör (Bonniers 1949) återfinnes t ex dikterna Vakna skogssjö! … och Fly, Fly från dig själv…
Maria hade många favoriter bland sina egna dikter. I livets slutskede stannade hon oftast inför dikten Ge mig en vacker sten ur samlingen Vinge 1961.
Ge mig en vacker sten
dock inte vackrare än
att jag kan beskriva dess skönhet
Ge mig en kärlek
dock inte större än
att jag kan besvara den
Ge mig en glädje
dock inte större än
att jag kan glädjas åt den
Om det ej lyckas ge mig en sorg så stor
att all tanke på räddning är omöjlig!